Tid är något som värdesätts på olika sätt.
Har du tid en stund? Att ge någon av sin tid är väl det enklaste och finaste man kan göra. Att ge någonting tid tyder på äkta engagemang på något sätt. Oavsett i fall det gäller en relation eller ett hantverk. Eller att låta pastan koka de där minuterna och inte ta dem innan.
Det finns en stor stress i samhället i dag. Allt skall gå så fort. Ut på lunchen, köpa mat snabbt. Slänga i sig för att hinna köpa kaffe. Slänga i sig för att hinna tillbaka. Väl inne skall man skynda sig för att hinna göra allt man måste göra. Och hinna göra lite extra.
Inte för att kunna slappna av. Utan för att hinna lite till! Helt absurt.
Att då lägga tid på något helt och hållet är en utmaning. Att inte försöka hinna med så mycket som möjligt.
Vad är tid? Tiden bara går vidare oavsett vad. Den är helt oberoende av allt annat. Spelar ingen roll vad som händer.
Tiden är helt enkelt en jobbig dj-vel. Har ingen empati alls. Vill bara vidare jämt.
Min gestaltning handlar också om tålamod. I den är tålamod något som är vackert. I den har jag tålamod som jag inte har i vardagen.
Jag tar alltid pastan innan den är klar.
9 kommentarer:
"Slänga i sig för att hinna tillbaka. Väl inne skall man skynda sig för att hinna göra allt man måste göra. Och hinna göra lite extra.
Inte för att kunna slappna av. Utan för att hinna lite till! Helt absurt."
Precis såhär har jag hållit på de senaste åren. Ibland tänker jag att det är sådan jag är. Tycker det är skönt med lite lagom stressadrenalin rusandes i kroppen hela tiden. Älskar mig själv när jag i slutet på dagen kan stryka flera punkter på listan (den obligatoriska, livsnödvändiga), går igång på det... känner mig utmattad och nöjd...
...men ibland på gränsen till sammanbrott. Då tänker jag att jag nog borde ta det lugnt ett tag, eller kanske en timme om dagen...
...men när skulle jag ha tid med det?
Jag vet. Jag gör samma sak. Det kan ju vara en grymt skön känsla också.
Men i allmänhet så finns det ju något dj-vligt stört med själva grejen.
Enda chansen när jag inte stressar numera är när jag står framför pappret på väggen och försöker fylla en del till. Just för att det är så stort och att jag gör så litet så blir det inte stressigt.
Konstig ekvation...
"Just för att det är så stort och att jag gör så litet så blir det inte stressigt."
För mig låter det otroligt stressande.
I alla fall om man har som mål att fylla pappret... men jag antar att det är något helt annat som är målet med just det här arbetet och då ser jag absolut en poäng.
Fast det är inte stressigt. Alls.
Förmodligen har det helt enkelt bara att göra med att det känns rätt. Allting flyter på. Då känns inget stressigt. Med DET HÄR projektet. Däremot finns det ju hyfsat många andra grejer som håller igång stressen ändå.
Jag borde kanske inte läst den andra kursen som jag gör, eller tagit jobb, eller försökt vara pappledig också... Etc Etc.
Därför funkar det här projektet.
Känns lite tröstande att läsa när man har fullständig panik och inte kan koncentrera sig för att uppsatsen ska vara inlämnad om 1½ vecka. Sympatiska tankar. Jag håller med 100%
Skriva var det också, ja...
Nu kom stressen igen...
Stress?!?! Om den ändå kunde sätta sig så där på utsidan så att man sprang fortare inne bara hjärtat som slår fortare...
ser super ut Andreas.. vill se resulttatet med... fast det inte är det som är det viktigaste ;-)....
vad bra skrivet hörru!nu fick jag ngt att fundera på riktigt mkt, min vardag är tidsslukare, fastän jag inte har familj o grejer..hur går det till!?
Skicka en kommentar